liteskev

Klaustrofobi förföljer mig i allt jag gör
instängd bakom skolans fruktansvärda väggar
instängd i det fula röda radhus jag bor i
som egentligen mest liknar en skokartong
men mest nog instängd i mig själv
i en kropp jag inte vill ha
i ett liv jag inte vill leva.

det blir bara fler och fler tecken på att jag inte har någonting här att göra.
jag är ingen människa.
mer en substans eller ett väsen
som någon fångat
placerat i en kropp
för ett liv i misär
vilket straff.