liteskev

Kommer på mig själv i svaga stunder att tänka på honom, tänka och hoppas (elakt) att det ska ta slut mellan honom och henne. Trots att jag vet så väl att de inte kommer göra det för de är så jävla bra tillsammans, som handen i handsken passar de. 

 

Fyra år senare och att läsa om dig, sådant jag skrev efter det tog slut, gör fortfarande ont i mig, trots att jag inte vill ha dig, trots att jag inte drömmer om oss. Så sitter du envist kvar i mig, som en fästing en inte helt fick bort. 

 

och allt jag vill veta är bara hur det slutar banka inombords och hur en får det att sluta bli varmt i tårkanalerna vid tanken på dig. Behöver jag bli kär igen, som du blev? Tänkte du på mig såhär innan hon tog sig in hos dig? infekterade alla dina celler med hennes lukt och hennes ord. Tog det slut när du träffade henne? Eller var det bara jag som var kär i dig. 

 

Jag är inte kär i dig, men du har fortfarande makt över mig. 

Kan du ge tillbaka den?