15.11.15

 
 
 
 

Utkast: Nov. 15, 2015

Tänker om tisdagsobservationen kunde ge en hint av vad som komma skulle, hur verklighetsfrånvänt det kändes att något onykter sitta på ett pendeltåg en tisdagskväll, med människor mitt uppe i livet, mitt uppe i det vardagliga, när en själv kände sig odödlig och malplacerad. Det var väl därför jag efter mycket om och men hamnade på avdelning 36 innan bomben detonerades, innan det gick för långt.

Observationer 10/11


Killen med långt fluffigt skägg och ett paket Ica chruncy i famnen på pendeltåget mot Södertälje. Som vilken vardaglig grej som helst en tisdagskväll klockan 22.19. Det kanske det är om en inte dränkt sin själ i underbart rödvin (tommasi, du vet det du introducerade mig för i somras, den där veckan du vet) för att övergå i sliskig söt cider för att skyla hjärtat för allt det onda som tränger in i varje por, varje tanke på dig är dödande. Hur kan det ha blivit så?

Det slutgiltiga

Efter en dag avtrubbad av medicin, ett samtal i en timme, så var detta det slutgiltiga som skickades.

Du väljer en rebound framför någonting äkta Fredric, det är ditt val.

jag ångrar inte att jag varit ärlig, jag har gjort allt jag kan nu för att visa vart jag står
för även om jag går ut ur detta med ett hål i bröstet, kommer jag att läka
det är du som kommer gå ut ur det här och ångra dig tills det äter upp dig inombords.
Nästa gång hon sover i din säng och du ligger vaken med hjärtat i halsgropen
önskar att det var mina andetag bredvid dina, min hand i din.
kommer du att inse ditt misstag, att inga kan vara som vi

Så även om jag går trasig ur detta nu är det i slutändan jag som står hel och du som står där med ditt trasiga hjärta i handen och ångrar något du inte gjort, något du släppt för tidigt, något du var för rädd för att låt bli fantastiskt, något vi kunnat byggt till en framtid.

Jag önskar vi fått en chans, det är vi värda, men det sista som blir sagt är hejdå, så hejdå Fredric


(Han kommer aldrig svara och det gör lite ont ändå)

redo

om han inte väljer mig 
 
jag ångrar inte att jag varit ärlig, jag har gjort allt jag kan nu 
för även om jag går ut ur detta med ett hål i bröstet, kommer jag att läka 
det är du som kommer gå ut ur det här och ångra dig tills det äter upp dig. 
Nästa gång hon sover i din säng och du ligger vaken med hjärtat i halsgropen
önskar att det var mina andetag bredvid dina, min hand i din. 
kommer du att inse ditt misstag, att inga kan vara som vi 
 
Så även om jag går trasig ur detta nu är det i slutändan jag som står hel och du som står där med ditt trasiga hjärta i handen och ångrar något du inte gjort, något du släppt för tidigt, något magiskt. 
 

alltid dessa jävla f

innan jag kan skriva om honom så sammanfattar detta allt. http://sandrabeijer.se/2011/12/01/kronika-nummer-fem/

weeds

Tackar idag Marina and the diamonds och alkohol för dess existens. skulle nog legat med huvudet under ytan istället för dränkt i mina egna salttårar inne i värmen.