liteskev

Tänker om tisdagsobservationen kunde ge en hint av vad som komma skulle, hur verklighetsfrånvänt det kändes att något onykter sitta på ett pendeltåg en tisdagskväll, med människor mitt uppe i livet, mitt uppe i det vardagliga, när en själv kände sig odödlig och malplacerad. Det var väl därför jag efter mycket om och men hamnade på avdelning 36 innan bomben detonerades, innan det gick för långt.