wo
Weho nu har den snart läkt klart, inga fler äckliga kliande skorpor.
Upp och ner är nice.
Upp och ner är nice.
-
Räddaren-i-nöden-zorro, bästa kompanjonen, följesalgaren numero uno. And so on.
Jag älskar dig, japp.
Kent med. 
o
Damn, har två till tatueringar jag vill göra snart.
fredagar i sängen.
det handlar om att förgöra
mig själv
att slita sönder i så många små bitar det går.
Bryta ner allt vad heter stark
göra saker jag inte vill
för att göra mig illa.
låter folk trampa på mig igen
ja du får göra vad du vill med mig nu
För att, han har ofrivilligt trätt in i mig efter månader av frånvaro.
utan vidare anledning
Trätt in bakom skinnet, låtit tänderna göra min pansar ihålig
gjort mig liten som få, tagit min styrka
så jag måste förgöra mig själv för att inte känna honom
Z
Tar sönder mig själv, förstör mig själv. River upp gamla sår tills det blöder.
För att jag inte är värd någonting alls.
/
Har ju tusen gamla bloggar som fortfarande finns kvar i cyberspace som jag ibland kollar igenom.
Hittade någonting jag skrev 2008 som svider lite i hjärtat just för att allting veerkligen blev precis så som jag ville undvika. Känns inte princip så peppande just nu när jag skall avsluta ännu ett kapitel.
1 oktober 2008
"jag vill inte fortsätta mitt liv pendla in till stockholm låta tiden flyga förbi medans jag går som en zombie igenom gymnasiet och gör ingenting för att sedan efter skolan åka hem och göra ännu mer ingenting. nej jag vill komma ifrån nul. skaffa lite självständighet. "
.
Fever Ray är fantastiskt när man behöver koncentrera sig.
le lördag
Hehe fredagen var inte den bästa igår, trots allt lyckades jag skriva en halvsida på en filosofiuppgift, frågan är dock om det går att använda, flyter bara ifrån ursprungsfrågan och det slutar alltid med att jag skriver om psykologi tillslut istället för filosofi. Var tvungen att gå och lägga mig tidigt mina ögon var helt förstörda helt röda och svullna så att det knappt gick att se.
Idag vaknade jag med feber också haha, men jag är inte bitter, har införskaffat mig en Ben & Jerrys med nya smaken The vermonster så jag ska nog klara mig. Måste tvinga mig själv att få något plugg gjort också så att jag kanske kan släppa lite på stressen och bli lite mer normal igen, hatar att hamna i dessa perioder när jag verkligen trycker ner mig själv till botten.
Världens tråkigaste inlägg JA, men blöh det är som det är jag är hemma sjuk, feber och bihåleinflammation, jag är sämst och måste plugga punkt.
Idag vaknade jag med feber också haha, men jag är inte bitter, har införskaffat mig en Ben & Jerrys med nya smaken The vermonster så jag ska nog klara mig. Måste tvinga mig själv att få något plugg gjort också så att jag kanske kan släppa lite på stressen och bli lite mer normal igen, hatar att hamna i dessa perioder när jag verkligen trycker ner mig själv till botten.
Världens tråkigaste inlägg JA, men blöh det är som det är jag är hemma sjuk, feber och bihåleinflammation, jag är sämst och måste plugga punkt.
En gång i tiden.
Haha ok, en gång i tiden hade jag jättekort rödbrunt hår alltid med en obligatorisk hårklämma, denna med nyckelpigor, randiga tröjan var även ett måste. Här utan smink. En gång i tiden var jag precis som idag, gick inte en meter utan min ipod tätt intill, oh samma ipod som jag har än, idag dock med avsevärt mycket sämre batteritid.
Positivt hehe
Kännde att jag måste nämna någonting positivt också, jag är inte bara elände HEHE.
ÄR SÅ JÄVLA NÖJD MED MIN TATUERING OK?????
JÄTTEPOSITIVT OCH JÄTTESKÖNT!
Vill bara att den ska läka nu, hatar äckliga skorpor och att jag inte får pilla bort dem.
PUSS
ÄR SÅ JÄVLA NÖJD MED MIN TATUERING OK?????
JÄTTEPOSITIVT OCH JÄTTESKÖNT!
Vill bara att den ska läka nu, hatar äckliga skorpor och att jag inte får pilla bort dem.
PUSS
ingenting
Har ofta svårt att förstå hur mäniskor kan orka vara vän med mig när jag är som jag är.
Tror det är därför jag omedvetet stöter bort en del,
De jag tror inte kommer orka eller stanna.
Idag har varit ett helvete (är), skolan och allt gick åt helvete och det var så det började, sen kom jag hem och min skoldator kraschade och viktiga dokument bara försvann så jag är ännu mer körd i några ämnen nu och sedan gick det bara utför, orkar inte gå in på detaljer men det blev inte kul här hemma.
Nu sitter jag som vanligt och förstör mig ännu mer med onödiga negativa existentiella frågor i skallen.
Fett cool fredag, inte.
Tror det är därför jag omedvetet stöter bort en del,
De jag tror inte kommer orka eller stanna.
Idag har varit ett helvete (är), skolan och allt gick åt helvete och det var så det började, sen kom jag hem och min skoldator kraschade och viktiga dokument bara försvann så jag är ännu mer körd i några ämnen nu och sedan gick det bara utför, orkar inte gå in på detaljer men det blev inte kul här hemma.
Nu sitter jag som vanligt och förstör mig ännu mer med onödiga negativa existentiella frågor i skallen.
Fett cool fredag, inte.
Pojken med hålet i handen
Helt jävla värdelös och okapabel till att utföra någonting utav värde.
Orkar inte med mig själv.
+ sitter på ett trasigt tåg med luvan på min gröna jacka uppe och rödögda ögonen irriterade av allt salt.
Föralltid
Här är den.
KENT
GLÖMT ATT SÄGA ATT JAG TATUERAT MIG!
Dör, har gjort finaste tatueringen, som jag längtat.
ska förklara lite i stora drag.
Igår mötte jag upp Leylish och vi åkte till gamla stan för vi skulle kolla en tatueringsstudio, bara kolla priset. Så efter mycket panikande från min sida, inte för att göra en tatuering utan för att prata med människorna där haha, så går vi in och snubben bakom disken som bara pratar engelska säger att jag får den för 600kr om jag gör den nu. INTE ALLS vad jag var beredd på, så säger lite chockat att jag måste gå och se om jag har pengar, har ju inte kollat mitt konto sedan jag fyllde arton eftersom jag varit för lat för att gå till banken och fixa internetbank
Iallafall efter att vi gått därifrån och jag börjat bli riktigt jierngurgnerj över tanken att jag skulle göra det NU, hittar vi en bankomat tack vare Leyla som frågade i någon butik. Paniken när man slår in beloppet och nervositeten under de få sekunderna då man väntade på att se om det fanns pengar går inte att beskriva. Men känslan när pengarna väl kom ut var inte så nedtonad den heller, shit det betydde ju att jag verkligen skulle göra den nu. Så vi springer tillbaka, vid det här laget hade jag hunnit bli alldeles kallsvettig sådan jävla tur att Leyla puschade mig, de fixar med motivet och vi sitter i soffan och väntar och roas av det faktum att det är en sådan härlig impulsiv grej som är påväg att hända.
Jag var så vimsig när jag skulle lägga mig för att göra den att jag inte ens förstod att tatueraren menade att jag skulle ligga på mage. När han väl hade börjat försvann dock all nervositet och jag kunde verkligen inte förstå vart den kom ifrån, det gjorde inte direkt ont på ett smärtsamt vis, det var behagligt på något vis. Det var först efteråt som det började göra ont, pulserande smärta, men inte på ett olidligt vis, mer att det var ömt bara.
Sen åkte jag och Leyla hem till mig för att laga mat och jag var väl nära naturligt hög, var helt hyper och knäpp, mer än vanligt kan tilläggas då. Slänger upp en bild snart!
JC
Vi hängde på jeansfest på jc, någonfest för ELLE och Cafés nya nummer, med hela hipsterstockholm igår haha. Var rätt trött men var där med fina människor så det räddar allt. Utanför under en rökpaus kom det fram en kille med sin brännvinsflaska och började trycka ner oss för att det var så synd om honom och vi hade det så bra, och jag kan såklart inte hålla käften är rätt glad att jag trots att höll mig lugn och inte gjorde något dumt. Ja jag tog illa upp, han har ingen rätt överhuvudtaget att anta någonting om mig utan att ens ha pratat med mig. Här är en fin bild på sällskapet iallafall.
..
Vill mest bara röka sönder mina lungor och dränka min lever för tillfället inte sitta frustrerad i soffan till animal planet, även om det sistnämnda är mer än trevligt. Leyla är bra, bättre, bäst för den delen också.
Tisdag imorgon, skola igen ser inte poängen med det, vem gillar slentrian, försöker förgäves igen men kommer ingenstans blir inte klar med någon inlämning för att jag sitter och läser alldeles för många sidor i den där boken tills bokstäverna blandar sig och jag bildar egna meningar och det slutar med att man läser samma sida om och om igen utan att ta in någonting i systemet. Tisdag innebär dock också ridning, så det känns bra. Det som håller ihop vardagen eller mig för den delen också, någonting som gör en hel och står stadigt när allting omkring en fortsätter att gå sönder bortom allt vad kontroll heter.
Tisdag imorgon, skola igen ser inte poängen med det, vem gillar slentrian, försöker förgäves igen men kommer ingenstans blir inte klar med någon inlämning för att jag sitter och läser alldeles för många sidor i den där boken tills bokstäverna blandar sig och jag bildar egna meningar och det slutar med att man läser samma sida om och om igen utan att ta in någonting i systemet. Tisdag innebär dock också ridning, så det känns bra. Det som håller ihop vardagen eller mig för den delen också, någonting som gör en hel och står stadigt när allting omkring en fortsätter att gå sönder bortom allt vad kontroll heter.
.
Vill döda hela världen just nu.
Ångrar att jag klagat över att inte kunna känna.
kompizzar (PIZZA)
Om ungefär 17-18 dagar åker jag och hälsar på bland annat denna knäppis i skåne några dagar över påsk.
Usch vad jag längtar.
Här är vi super snigga, nyhemkommna från EMMABODA, lite bakis/fortfarande fulla "såklart-det-första-vi-ska-göra-är-att-ta-cp-bilder"
Usch vad jag längtar.
Här är vi super snigga, nyhemkommna från EMMABODA, lite bakis/fortfarande fulla "såklart-det-första-vi-ska-göra-är-att-ta-cp-bilder"
blöh
Jag vill bli kär
för att jag har tråkigt och är rastlös
för att jag är avtrubbad med noll känslor för tillfället.
för att jag vill ha lite pirr i magen, och tårar som man inte vet kommer från glädje eller sorg
för att saknad är underskattat
men mest för att jag har tråkigt.
otroligt ohälsosamt? Eller kanske rent av otroligt hälsosamt?
väljer det sistnämnda, det kan ju aldrig skada hehehehe.
godnatt.
Fredagskväll på Ace x2 + Lördagsmorgon på String + Söndagsbak
Sådant man skriver alldeles för sent en fredagskväll
Dansar i otakt till dåligt mixade skivor
Japp sånt man ser att man skriver i sina anteckningar en fredagskväll när man kipar efter luft lite mer än salongsberusad.
en berusande käftsmäll av hård electro och dubstep
Men Dj'n han är charmig och han ler
Jag kan känna begäret öppna sina portar igen
Öppna sitt gap, som ett skrikande fågelbarn
Så jag måste ta bekräftelsen där den finns
Stimulera begärelsen och leka farlig
vara destruktiv och skaffa blåmärken som känns
krossa hjärtben som inte är mina
nedvärdera smärtan till minus noll
Leka stark när man är svag och svag när man är stark
Tills man övertrasserat all kapacitet men ändå står rakryggad
För vad gör en morgondag när vi lever idag
Japp sånt man ser att man skriver i sina anteckningar en fredagskväll när man kipar efter luft lite mer än salongsberusad.
Lilla flicka.
Att han tog steget tillbaka gör inte ont, inte han i sig, det fanns inte tillräckligt med känslor för att bygga vidare på för någon av oss. Det som gör ont är känslan av att vara förloraren, att vara den som blir lämnad även om man ville samma sak. För det var han som fick sista ordet, eller alla ord för den delen. För att jag satt med klumpen i halsgropen och tusen små onda kalabalik skapande insekter i magen och inte kunde yttra ett ord. För alla förtrycka minnen kröp och tänjde under skinnet från gången då han som tagit sig in gick från det som vi skulle bygga till ett oss. Det som gör ont är att låta två personer komma snudd på nära direkt efter varandra och sedan låta dem gå. Det tär på kroppen, på hjärtat, på allt som skulle vara jag.
le student
Räknade veckor till studenten, vet inte om jag ska hoppa upp och ner av glädje över att den långa jävla 3åriga plågan äntligen är över, eller lägga mig i fosterställning och få panik över att antingen 1. mina betyg är tillräckligt förjävliga för att sabotera mina framtida möjligheter till att gå någon av de två linjer jag vill gå eller 2. att jag faktiskt måste gå vidare och göra någonting med mig själv och tänka bort det faktum att jag lagt tre år av min tid (den tiden som alla säger är så jävla nice gymnasiet ni vet då man träffar alla vänner man har för resten av livet, ah right) på ett ställe jag inte känt min hemma på eller trivts något vidare på.
fan vad pepp smileys x100393000
fan vad pepp smileys x100393000
Vårtecken
Ville bara visa på att det nog börjar bli vår här trots allt, när man kan sitta i spökparken utan jackor och tusen koftor. Ja snart kommer våren, då blir vi alla lite bättre. Åh om man ändå kunde få ner våren i ett piller för att bli den bästa medicinen.
lul
Går inte att göra styckeindelning, whut så knas och fel. ska återgå till filosofin, se ya later my alligators.
vardagligt ointressant osv.
Idag är jag hemma från skolan för att ägna mig åt Filosofi, den där uppgiften jag skrev om tidigare om det nu satte sig på minnet. Då var det fortfarande osäkert om vi som missat deadline skulle få lämna in alls, så igår blev det bestämt att vi skulle lämna in en fråga IDAG 23.59 och få en ny fråga på torsdag som ska in om typ 2-3 veckor. DAMN tänker jag som var upptagen hela kvällen igår och alltså måste sitta hela idag och bryta ner min hjärna i självmotsägelser och filosofiska teorier.
Igår var jag upptagen för att jag ägnade mig åt hästar all night long i princip, hann komma hem rida lektion i ett stall och sen in i bilen med Jenni, som jag rider i ett annat stall med, äta lite medhavd mat för att inte dö och sen upp på nästa häst, hade tänkt påbörja filosofin när jag kom hem, men jävlars bananer vad slut jag var, satt i soffan och skrattade tills jag halvt somnande halvt trillade av soffan, ingenting var egentligen kul men ni vet där övertrötta skrattet som är omöjligt att stoppa.
Tillvaron är mest bara ointressant för tillfället, går mest på slentrian. Jag är inte överdrivet lycklig men jag är inte heller tippandes på dödskanten, jag bara är, med ångest över skolan som jag nog inte känner på riktigt utan mer känner för att jag borde, för att jag vet att jag ska känna det och simulerar den känslan, låter som jag brukar när jag faller i en apatisk period då allt simuleras men det är inte där heller, det är verkligen att jag bara är, jag finns bara, inte mycket mer än så, ett neutralt läge. Mest är jag väl ledsen/frustrerad och alla ord man nu kan använda över att en av mina otroligt nära vänner är så jävla långt bort trots att hon är så nära, hon är någon annan och jag vet inte om jag kan acceptera det och laga det trasiga eller om vi bara borde släppa det, lämna det innan det trasar upp och man inte bara kan minnas allt som var så bra med oss. Det verkar inte finnas någon insikt om vad som är fel eller någon vilja att ta tag i det hos henne och det är väl de som skrämmer mig. Kanske är det jag som är problemet.
Ensam lång väg hem.
tumblr
Håller mig över ytan
Vill ha blåmärken och cigaretter
myggbett och festival
maskrosor och skrapsår
ljummet vin och mjukt gräs
tunna kläder och varma nätter
Och
Kanske
Dig naken också.
myggbett och festival
maskrosor och skrapsår
ljummet vin och mjukt gräs
tunna kläder och varma nätter
Och
Kanske
Dig naken också.
En liten historia.
Rätt så ofta, läs större delen av min vakna tid säkert även när jag sover för den delen, så saknar jag honom, han som tog sig in bakom min pansar, allt de jag så omsorgsfullt byggt upp för att hålla hjärtat helt, för att inte bli en i mängden av de med plåster över alla sprickor som inte läker utan bara döljs där bakom detta ynkliga plåster. Han tog sig förbi alla lager tillslut, och han gick inte när jag gång på gång puttade honom ifrån mig, klöste med mina vassaste klor trots att det tog emot, trots att det gjorde ont i mig att putta bort någon jag visste redan hade fastnat, som två kardborreband mot varandra. Så tog han mitt motstånd och jag kapitulerade, blev naken inför en annan individ som jag ville kalla mer än vän, jag sa kom ta mitt allt nu, jag är här och vi lever nu. Det var då han gick, för hans hjärta var inte helt, och jag kan bara klandra mig själv för att jag lät honom komma in, att jag släppte logiken och lät naiviteten dölja mina ögon för hans plåster.
Det har gått fem månder sedan vi sa hejdå, den molande värken i magen sitter kvar och jag kan inte förstå varför. Jag har försökt att träffa andra men det är inte så lätt, jag släpper in dem utan att gå förbi pansaren för att jag egentligen inte känner någonting, för att dölja det faktum att jag saknar dig, för att dölja att jag känner mig ensam, att du gjort mig så svag att jag hellre döljer mig bakom någon än står själv. Egentligen vet jag inte varför du blivit så stor.
Jag läser samma text om och om igen som jag skrev några dagar efter allt hände och försöker tänka på vad det är jag egentligen saknar, vad det var med dig som var så speciellt egentligen, jag finner inga svar, jag vet inte vad jag saknar, för jag har ingen större längtan att får tillbaka allting NU, men jag blir bara inte av med känslan.
Det har gått fem månder sedan vi sa hejdå, den molande värken i magen sitter kvar och jag kan inte förstå varför. Jag har försökt att träffa andra men det är inte så lätt, jag släpper in dem utan att gå förbi pansaren för att jag egentligen inte känner någonting, för att dölja det faktum att jag saknar dig, för att dölja att jag känner mig ensam, att du gjort mig så svag att jag hellre döljer mig bakom någon än står själv. Egentligen vet jag inte varför du blivit så stor.
Jag läser samma text om och om igen som jag skrev några dagar efter allt hände och försöker tänka på vad det är jag egentligen saknar, vad det var med dig som var så speciellt egentligen, jag finner inga svar, jag vet inte vad jag saknar, för jag har ingen större längtan att får tillbaka allting NU, men jag blir bara inte av med känslan.
Hang me up to dry.
Jag önskar lite att du hade kunnat sagt rakt ut att du inte ville ha mig, att du inte tyckte om mig, att jag bara skulle gå och aldrig höra av mig till dig igen. För nu blir det så svårt att gå vidare, för jag hoppas att ja om några veckor, månader, efter jag kommer hem från Tyskland att vi ska ses igen, att det ska bli vi. För du var alldeles för fin, och du kan inte säga att du tycker om mig när du ska gå, du kan inte kyssa mig innan du går, du kan inte hålla om mig sådär efter att det tagit slut. Nej för då förstår du väl att det blir såhär, att det är dig jag tänker på när jag kysser en annan pojke, att det är för dig jag gråter om kvällarna, dagarna, hela tiden och att jag fortfarande hoppas.
Egentligen vet jag varför jag inte kunde skriva om dig, varför jag inte kunde prata om dig med mina vänner eller varför jag inte ville att du skulle träffa dem. För jag visste ju hela tiden att du inte var min, att du snabbt skulle försvinna från mig och jag kunde bara inte göra dig till en större del än vad du redan var av mitt liv.
Och jag ångrar mig så att jag var så tråkig att jag sa nej så många gånger när vi skulle ses att jag aldrig tog mig tid, skulle saker varit annorlunda nu då? För jag var så osäker i början själv, på dig, på oss på allt. SÅ jag sköt dig ifrån mig, ville inte ses eller var tråkig när vi väl sågs. Tänk om allt skulle vara annorlunda om jag var bättre. Och jag hatar mig själv för att jag tänker såhär och för att du inte vet att jag tänker såhär.
2011-10-17 @ 11:12:22Egentligen vet jag varför jag inte kunde skriva om dig, varför jag inte kunde prata om dig med mina vänner eller varför jag inte ville att du skulle träffa dem. För jag visste ju hela tiden att du inte var min, att du snabbt skulle försvinna från mig och jag kunde bara inte göra dig till en större del än vad du redan var av mitt liv.
Och jag ångrar mig så att jag var så tråkig att jag sa nej så många gånger när vi skulle ses att jag aldrig tog mig tid, skulle saker varit annorlunda nu då? För jag var så osäker i början själv, på dig, på oss på allt. SÅ jag sköt dig ifrån mig, ville inte ses eller var tråkig när vi väl sågs. Tänk om allt skulle vara annorlunda om jag var bättre. Och jag hatar mig själv för att jag tänker såhär och för att du inte vet att jag tänker såhär.
Försök till skimmer i livet!?
Gjorde scones idag av någon oförklarlig anledning, till frukost då. Det var ganska kul främst då för att de faktiskt blev bra och goda, hör inte till det vanliga. Drömmer bara om skolfritt, värme, Skåne, tunna klänningar och picknick.
Celsius
Sitter så länge på samma stol, framför samma lilla dator och försöker åstadkomma någonting, denna gång den där filosofi uppgiften som skulle in förra veckan och som nu är osäkert om ifall man får lämna in den. det var ju såhär att ungefär hälften lämnade inte in det och nu pratas det om ifall det blir "orimlig arbetsbörda" för läraren att få så många sent inlämnade uppgifter. En i min klass skrev dock någonting som jag fastnade för, hon skrev "Omöjlig arbetsbörda för lärare.. men mot elever? Om hälften inte klarar av att lämna in saker i tid så är nånting fel, på tok för mycket att göra" Och det förvånar mig nästan att ingen tänkt ur det perspektivet av lärarkåren, det är ju så uppenbart framförallt när de skriver att filosofi inte är det enda ämnet som blivit drabbat av detta. Det ÄR för stor arbetsbörda och om man bara är ett uns av så svag som jag är så kommer man bara till den gränsen då man släpper allt för det går inte att andas längre, man måste bli av med tyngden och det snabbt allt ska bort, och sen sitter man här så vansinnigt utmattad enda in i märgen.
Jag har skrivit en mening på min filosofi sedan 10 imorse och den kommer suddas snart.
för inte nog med att tröttheten har infekterat varje muskel, varje cell.
Ingenting duger heller.
Jag har skrivit en mening på min filosofi sedan 10 imorse och den kommer suddas snart.
för inte nog med att tröttheten har infekterat varje muskel, varje cell.
Ingenting duger heller.
allt gott kommer i tre
Vill så gärna idag (röka då, men orkar inte/har inga cigg), helst sitta med Emma där på stranden bakom alla träd (sista bilden kan ni se en försmak på hur det lär se ut om mornarna när jag och emma har emigrerat)
Tumblr
Tumblr
.
Jag vet faktiskt inte om jag faktiskt känner, eller om jag intalar mig själv att jag känner.
För just nu känner jag inte någonting av det som jag tycker att jag borde sett till det som hänt denna vecka.
Känner mest bara ingenting, kanske lite små inslag av meningslöshet eller främst rastlöshet då och då.
Men annars mest inget.
Förutom när framtiden smyger sig in genom någon por, gör sig påmind och skakar om varje muskel tills jag inte vet om jag ska skrika eller bara gråta tills jag spyr, som det brukar bli när ett undantryckt minne hittar fram igen.
Då känner jag.
För just nu känner jag inte någonting av det som jag tycker att jag borde sett till det som hänt denna vecka.
Känner mest bara ingenting, kanske lite små inslag av meningslöshet eller främst rastlöshet då och då.
Men annars mest inget.
Förutom när framtiden smyger sig in genom någon por, gör sig påmind och skakar om varje muskel tills jag inte vet om jag ska skrika eller bara gråta tills jag spyr, som det brukar bli när ett undantryckt minne hittar fram igen.
Då känner jag.
Flera miljoner av oss överallt.
Tänkte att jag ska börja blogga mer vardagligt, och lämna "bloggen-som-tyvärr-för-tillfället-inte-nämns-vid-namn" lite mer åt andra texter, att jag inte bryter det mönstret jag har där daterat bak till 2009 även om jag inte skrivit ett ordentligt ord där sedan november, blir väl så man stannar upp och tappar orden. Eller snarare att man tappar sig själv lite i ett väntrum skulle jag nog kalla det, där man väntar på verkligheten, för när man sätter ord på det det är först då det blir verkligt, förstår ni? Jag vet inte om jag gör det.
Just nu lever jag väl bara i någon difus dimma, säkert i väntan också, väntan på vadå kan man fråga sig, men så klart vet jag inte svaret på det, suck vilken klyscha kan man tänka. Skolan går åt helvete för att jag saknar ord, för att jag väntar på någonting bättre eller för att jag har gett upp. Skulle nog mest gissa på det sistnämnda, jag har gett upp på mig själv och på någon framtid, jag är inte duktig, man skulle nog säga att jag är lat och rätt så dålig som tänekr så, att jag inte tar tag i det. För det är ju så det är bara jag som kan styra, det är MITT fel, men ändå sitter jag här och skriver på detta istället för att ta tag i något, jag kan inte börja på någonting för att jag ser inte slutet, och ser jag inte slutet finns det ingen motivation och spärren i huvudet växer sig bara större och större och muterar sig varje gång jag försöker med diverse botemedel tills det kommer till den gränsen då det bara river och sliter men det blöder inte, lämnar bara efter sig en ihålande trötthet och huvudvärk, för att inte ha någon kraft att ta tag i problemet, för att dra ner än längre, för att sudda bort slutet fullständigt.
Just nu lever jag väl bara i någon difus dimma, säkert i väntan också, väntan på vadå kan man fråga sig, men så klart vet jag inte svaret på det, suck vilken klyscha kan man tänka. Skolan går åt helvete för att jag saknar ord, för att jag väntar på någonting bättre eller för att jag har gett upp. Skulle nog mest gissa på det sistnämnda, jag har gett upp på mig själv och på någon framtid, jag är inte duktig, man skulle nog säga att jag är lat och rätt så dålig som tänekr så, att jag inte tar tag i det. För det är ju så det är bara jag som kan styra, det är MITT fel, men ändå sitter jag här och skriver på detta istället för att ta tag i något, jag kan inte börja på någonting för att jag ser inte slutet, och ser jag inte slutet finns det ingen motivation och spärren i huvudet växer sig bara större och större och muterar sig varje gång jag försöker med diverse botemedel tills det kommer till den gränsen då det bara river och sliter men det blöder inte, lämnar bara efter sig en ihålande trötthet och huvudvärk, för att inte ha någon kraft att ta tag i problemet, för att dra ner än längre, för att sudda bort slutet fullständigt.