liteskev

Tänkte att jag ska börja blogga mer vardagligt, och lämna "bloggen-som-tyvärr-för-tillfället-inte-nämns-vid-namn" lite mer åt andra texter, att jag inte bryter det mönstret jag har där daterat bak till 2009 även om jag inte skrivit ett ordentligt ord där sedan november, blir väl så man stannar upp och tappar orden. Eller snarare att man tappar sig själv lite i ett väntrum skulle jag nog kalla det, där man väntar på verkligheten, för när man sätter ord på det det är först då det blir verkligt, förstår ni? Jag vet inte om jag gör det.

Just nu lever jag väl bara i någon difus dimma, säkert i väntan också, väntan på vadå kan man fråga sig, men så klart vet jag inte svaret på det, suck vilken klyscha kan man tänka. Skolan går åt helvete för att jag saknar ord, för att jag väntar på någonting bättre eller för att jag har gett upp. Skulle nog mest gissa på det sistnämnda, jag har gett upp på mig själv och på någon framtid, jag är inte duktig, man skulle nog säga att jag är lat och rätt så dålig som tänekr så, att jag inte tar tag i det. För det är ju så det är bara jag som kan styra, det är MITT fel, men ändå sitter jag här och skriver på detta istället för att ta tag i något, jag kan inte börja på någonting för att jag ser inte slutet, och ser jag inte slutet finns det ingen motivation och spärren i huvudet växer sig bara större och större och muterar sig varje gång jag försöker med diverse botemedel tills det kommer till den gränsen då det bara river och sliter men det blöder inte, lämnar bara efter sig en ihålande trötthet och huvudvärk, för att inte ha någon kraft att ta tag i problemet, för att dra ner än längre, för att sudda bort slutet fullständigt.