liteskev

Om de senaste årens födelsedagar har gjort ont i magen är det ingenting mot årets.

Pappa har åkt lämnat ett avtryck av sin knytnäve i hallvägen, säger att han inte kommer tillbaka att han är trött på allt och mig att han inte orkar.

Förlåt för att jag mår dåligt förlåt för att du inte orkar det då.

Jag som aldrig skulle trycka den blanka kanten mot min handled igen. Jag sa så och jag höll det rätt bra. Men impulser är rätt svåra att styra när man får tusen psykiska sparkar i magen och det gick så fort och det var så slarvigt och hela armen på min fina vita tröja blev röd och förstörd.

Och nu ja nu?

Jag måste dö snälla bara låt mig dö. Snälla.

Återigen en födelsedag som visar att både jag och mina föräldrar ångrar den här dagen för nitton år sedan då jag föddes. Tårar, blod och ett hål i hallvägen. Förstår ni nu varför jag är mer rädd än längtar inför denna dag på året.

Inser att jag fyller år om ca en vecka
Börjar bara gråta istället
För varför ska jag fira min födelsedag
När jag inte är glad över att bli äldre
Eller att jag föddes för den delen heller.

De senaste födelsedagarna i mitt liv har dessutom gjort så ont att det känns i magen bara vid minnet av de.

December december december, har du några hjältar kvar?
Svar nej.

December har nog alltid varit den svåraste månaden av så många anledningar jag inte orkar att ta upp nu. Har inte lust med ännu en natt kippandes efter luft mellan tusentals tårar. Även om det framåt småtimmarna lär sluta så ändå.

Inser att jag stängt in mig i två månader. För jag är så rädd att bryta ihop, att någon ska syna min teater, krossa mina tänder till smulor för de ler så falskt och jag ska stå där i min pöl av skam lika trasig som nu men med illusionen av hopp bränd och spottad på.

Första parkett till min undergång.

Ibland vill jag bara rycka tag i någon, dig.
Skrika hjälp mig nu snälla du.
Kan du inte se desperationen i mitt skin?
Ser du inte hur trasig jag är
Hur jag river och sliter för att förgöra den hägring som ska vara jag.

Men hur är det möjligt med så mycket självhat när jag inte ens är ett uppfyllt jag.