.

Jag vet faktiskt inte om jag faktiskt känner, eller om jag intalar mig själv att jag känner.
För just nu känner jag inte någonting av det som jag tycker att jag borde sett till det som hänt denna vecka.
Känner mest bara ingenting, kanske lite små inslag av meningslöshet eller främst rastlöshet då och då.
Men annars mest inget.
Förutom när framtiden smyger sig in genom någon por, gör sig påmind och skakar om varje muskel tills jag inte vet om jag ska skrika eller bara gråta tills jag spyr, som det brukar bli när ett undantryckt minne hittar fram igen.
Då känner jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback