saltvatten, saltvatten ja snälla.

Det här huset är fullt av gråt, den ekar mot alla väggar
Tunna pappertunna väggar, I en konstig kontrast till tystnaden
Vill bara bränna tårkanalerna, få dem att sluta explodera
Trycka en kniv i det onda och allt det som inte kan förträngas eller glömmas
Vem skulle jag varit nu, om jag inte berövats min chans
Skulle de senaste årens ångest, självhat och dödslängtan
Nu bara legat orörda i en förseglad ask
Jag vet inte, kan inte veta,
kommer aldrig få veta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback