liteskev

(Erkänner att jag precis tog bort nästan allt jag egentligen hade skrivit på senaste textposten. /Från tumblr) För jag kan inte låta någon annan se hur vridna och skrämmande mina tankar kan bli i dåliga stunder. Obs obs vill skylla allt på att jag inte sover just nu, en timme två timmar om natten om jag har tur. Kan man bli galen av det? eller hög? eller båda?

När jag tänker efter lite på tidigare episoder med minimal sömn ett par dagar så finns det ju en viss berusning i det, det har flera gånger, som nu blivit någon sorts plötslig öppen kommunikation i huvudet där borttappade bitar smyger fram och ger pusslet en helhet. Satt bara och skrev innan kunde inte sluta trots att de handlade om just det lite. Det var först efteråt när jag läste vad jag skrivit som jag märkte det, att där någonstans hittat en del till varför självföraktet alltid gått steget före mig i allt. Rätt sjukt men lite spännande, borde analysera mera om det här. Vem behöver en oförstående psykolog när man har sig själv. Det roliga är också att jag aldrig hade skrivit det här om jag var vanlig och inte i detta tillstånd och att jag kommer att skämmas för att jag sagt så mycket imorgon eller när jag får tillbaka lite hjärnkapacitet igen. Säkert radera det också för att jag tror att jag låter full och för att jag blir nojjig ibland. Ska drömma om Freud och hålla tummarna för att jag får sova nu.