liteskev

Just nu just i denna stund känner jag ett uns av genuin lycka även om den bara är för stunden, för en ridlektion med min kära gamla ridgrupp som jag inte träffat på ett år där alla är ett par år yngre än mig och inte sköra och svarta som jag.

Jag saknar den där tisdagsflykten från ångestvärldens jag hade förut, den där timmen med de där tjejerna då jag kunde låtsades att jag var precis som de, glada, ljuva, så rakt igenom snälla, (har aldrig träffat några så utan spår av ondska).

Det var rätt skönt att kunna låtsas att inte varje liten småsak var som jordens undergång, även om det bara var för en timme varje vecka.