Mousserande

så är vi här igen, precis som så många gånger förut. 
Din lukt har inte ens hunnit lämna mitt örngott än. 
Det där med rosa moln du vet. 
Det gör så jävla ont bara.
För mitt hjärta är inte ditt att förstöra, 
men du gör det ändå, och jag tillåter dig ju så. 
tillåter dig att komma och ta vad du vill ha 
och lämna mig ensam med en liten gnutta hopp 
 
Kan du bara ta hela mig eller gå. 
Kan inte gå igenom ett mellanting igen. 
 
Är det så svårt att få älska någon som älskar en lika mycket? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback