//

sista jag skriver om honom. 
Känner lite självhat, förnedrelse. 
Att jag inte förstod bättre än att det inte var verkligt,
att det egentligen bara var hans bekräftelsebehov som visade sig. 
Och jag lät mig bli involverad, lät mig tro på orden.
Orden som jag inte ens minns idag, av nervositet och vin. 
 
 
Det var inte verkligt. 
Det kommer aldrig att vara verkligt. 
Det borde glömmas. 
För det är jag som får stå i skamvrån om det kommer ut. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback